Magdalenas vÀrld

Mars 💜
34 Är har gÄtt
Idag Ă€r det den 10 mars. I morgon fyller min förstfödde 34 Ă„r. Det Ă€r ofattbart. Det betyder att det Ă€r 34 Ă„r sedan Olof Palme blev mördad. Dessa tvĂ„ hĂ€ndelser kommer alltid att förbli sammanflĂ€tade för mig. Jag ska höra av mig till sonen idag och höra vad han har tĂ€nkt sig. Kanske blir det en semla pĂ„ stan med barnbarnet. SjĂ€lv Ă€r jag sjukskriven denna vecka. Det kan ibland vara pĂ„frestande att bli sjuk sĂ„ pass ofta som jag men det Ă€r ocksĂ„ en paus och chans till eftertanke i vardagen. Fast Ă€ndĂ„ har jag hĂ„llit mig ovanligt frisk hela 2019. Jag var lite sjuk pĂ„ semestern men annars frisk som en nötkĂ€rna. 

Omtumlande mÄnad
Januari har varit omtumlande. SĂ„ mĂ„nga kĂ€nslor i omlopp. Samtidigt som det varit tufft pĂ„ en av mina arbetsplatser sĂ„ har det varit helt fantastiskt att slĂ€ppa min första bok. Den 10 januari kom den i min Ă€go och den 28 januari var det dags för releasefest. Jag ska skriva ett sĂ€rskilt inlĂ€gg om det. Nu skriver jag pĂ„ nĂ€sta bok. Eller rĂ€ttare sagt pĂ„ tvĂ„. Dels skriver jag pĂ„ nĂ€sta bok som ska ges ut av Studentlitteratur. Den kommer att vara en fortsĂ€ttning eller snarare en fördjupning av den första. Den första boken fokuserade pĂ„ ohĂ€lsa och denna kommer att fokusera pĂ„ hĂ€lsa. Men parallellt med den skriver jag pĂ„ en skönlitterĂ€r bok. 

Solveig
Jag tar alla stunder jag kan men var tvungen att bromsa lite i det skönlitterĂ€ra skrivandet. Det Ă€r boken om Solveig som jag sĂ€kert nĂ€mnt tidigare. Jag har anmĂ€lt mig till skrivarkurser bĂ„de i vĂ„r och i sommar. Det Ă€r dĂ„ jag vet att jag sĂ€kert kommer till skott med skrivandet. Dessutom har jag hyrt ett stĂ€lle i skĂ€rgĂ„rden i sommar dĂ€r jag kan sitta och skriva för sedan mĂ„ste jag fokusera helt pĂ„ min fackbok för Studentlitteratur som jag kallar KASAM-boken. 

Författare
TĂ€nk att jag skulle fĂ„ kalla mig författare till slut. Det har alltid varit en dröm men nĂ„got jag inte vĂ„gat hoppas pĂ„. Än sĂ„ lĂ€nge har jag vĂ€l inte sĂ„ mycket att hĂ€nga i julgranen men att min bok sĂ„lt i 295 ex efter 2 mĂ„nader Ă€r Ă€ndĂ„ inte sĂ„ pjĂ„kigt. Fick rapport igĂ„r frĂ„n min förlĂ€ggare som tackade sĂ„ för uppmĂ€rksamheten hon fĂ„tt av mig. Till och med VD:n för Studentlitteratur hade kommit till henne och gratulerat till inlĂ€gget jag lagt upp pĂ„ Linkedin och som spridit sig bland de anstĂ€llda förlĂ€ggarna. Jag lĂ€gger in det nedan sĂ„ ni kan se vad jag skrev. Hon blev sĂ„ glad. Tanken var inte i första hand att det skulle nĂ„ henne men sĂ„ roligt att det gjorde det och att hon blev sĂ„ glad. Vad lĂ€tt det Ă€r att ta för givet att mĂ€nniskor vet att de Ă€r sĂ„ bra. Det Ă€r sĂ„ lĂ€tt att man glömmer berĂ€tta det. 

Outforskade omrÄden
Jag har redan börjat spÄna pÄ min nÀsta bok för Studentlitteratur. Synopsiset Àr nÀstan klart. Jag har inte brÄttom men idéerna mÄste skrivas ned nÀr de kommer för annars Àr det tomt nÀr jag behöver dem. SÄ antingen blir det den men jag funderar ocksÄ pÄ en alternativ idé som Àn sÄ lÀnge snurrar i mitt huvud. Dock Àr det inte sÀkert att jag i sÄ fall skulle fÄ behÄlla min förlÀggare. Eftersom hon har ansvar för specialpedagogik Àr det viktigt för mig att hÄlla mig inom det ÀmnesomrÄdet sÄ det kan hÀnda att det blir den första idén.

SĂ„ga, raspa, fila och sandpappra
Jag vill skriva om Ă€mnen och mĂ€nniskor som jag inte tror det finns sĂ„ mycket skrivet om. SĂ„dant man aldrig hör om i min bransch. Det Ă€r det som triggar mig. Att lyfta mĂ€nniskor och outforsade omrĂ„den som inte uppmĂ€rksammats i den omfattning de förtjĂ€nar. Jag vill gĂ€rna att nĂ€sta bok ska bli en intervjubok. Jag Ă€lskar verkligen intervjuformen och vill tillbaka till den. Vi fĂ„r se vad det blir. Än har jag mycket kvar att bĂ„de sĂ„ga, raspa och sĂ„ smĂ„ningom fila och sandpappra pĂ„ KASAM-boken.
 
 Följ gĂ€rna bloggen pĂ„ 
Follow
💜
  (null)
Kerstin Hultén, förlÀggare pÄ Studentlitteratur Foto: Carola Holm-Palonen
 
FörlÀggare
Den hĂ€r fina mĂ€nniskan har kommit att betyda mycket för mig. Kerstin Ă€r min förlĂ€ggare pĂ„ Studentlitteratur. Hon Ă€r den som alltid tror pĂ„ mig, som uppmuntrar mig vid motgĂ„ngar, som finns som ett bollplank nĂ€r jag ska ta beslut. Oftast sĂ€ger hon "ja, ja jĂ€ttebra", men ibland sĂ€ger hon "nej" vilket gör mig trygg. NĂ€r jag Ă€r osĂ€ker samtalar vi om det och pĂ„ sĂ„ vis kommer jag oftast sjĂ€lv fram till hur jag vill ha det. Nu har hon varit pĂ„ Nera 2020 i Åbo dĂ€r min instavĂ€n och kollega Carola Holm-Palonen  trĂ€ffade henne och tog bilden. Tack Carola! 📙
 
Ni som skriver, hur ser er relation ut till era förlĂ€ggare?Och ni som inte skriver, har ni en bra relation till er arbetsledare? Blir ni coachade sĂ„ som ni önskar? Skriv gĂ€rna en kommentar. Jag svarar alltid.