Magdalenas värld

Skönlitterära drömmar
Hej igen! Det var ett tag sedan. Jag har ägnat det senaste året åt att skriva men inte här. Numera kan jag snart kalla mig författare på riktigt. Än så länge är det väl mer riktigt att bli kallad skribent men det är nu inte långt kvar tills min första bok kommer i tryck. Det blev inte den bok jag trodde att det skulle bli. Jag har alltid trott att jag skulle bli en skönlitterär författare men så blev det inte och så kanske det inte blir heller. Ingen sorg i det. Däremot har jag lyckats skriva en fackbok, en kursbok för lärare och blivande lärare. 
 
Drömmen om att skriva en roman kommer alltid att leva inom mig. Men kanske vet jag mer i dag än tidigare vad som krävs för att avsluta ett romanprojekt. Jag vet hur mycket kraft det gick åt till att avsluta ett fackboksprojekt och jag vet också hur mycket motivation det krävs. Att skriva gestaltande, skapa en historia med karaktärer som är så bra att andra vill läsa är verkligen svårt. Jag har försökt i många år men i somras provade jag på det mer än jag någonsin tidigare. Jag gick på två författarkurser och lärde mig massor om fiktivt skrivande. Jag såg också de andra deltagarnas omättliga glöd i sitt skrivande. Den glöd jag känner när jag skriver andra typer av texter. 
 
Den glöden känner jag inte när jag skriver skönlitterärt. Tråkigt nog, för jag har bra historier inom mig. Jag ägnade en hel vecka åt eget skrivande efter kurserna. Jag satt ute på Grinda från morgon till kväll och skrev på min roman men kände det lite som att jag kastade bort dagarna. Annorlunda har det kännts det när jag skrivit på min kursbok. Då har jag knappt kunnat ta lunch. Jag har inte velat sätta punkt. Då har jag känt att jag verkligen har haft något att berätta. 
 
Samtidigt som jag vet att den formen och det självbiografiska berättandet är min kopp te har jag inte velat ge upp mina skönlitterära författardrömmar. Idag har jag träffat min skrivarkollega Charlotte och vi pratade om det här. Jag är rätt väl insatt i hur hon lägger upp sitt skrivande och det är rätt likt hur jag lägger upp mitt fackboksskrivande. Kanske kan jag bestämma mig för att göra ett annat upplägg när jag skriver andra texter. Min vilja att uttrycka mig är oerhört stark. Jag har mycket att säga, både när jag skriver som en auktorietet inom mitt ämne men också genom mina vardagsreflektioner. Förvirringen är påtaglig men i process.
 
Har ni några tankar kring det här? Skriver ni eller vill ni skriva? Vad har ni för författardrömmar?
 
 
Förlagsmingel på Berns igår kväll i Studentlitteraturs regi
 Prisutdelning av kurslitteraturpriset som gick till Maria Grahn-Farley
och hennes bok Barnkonventionen
Jag och Charlotte. Carlotte Al-Khalili som skrivit den helt fantastiska romanen Skörda storm.