Magdalenas värld

Äntligen människa igen efter en hel natts sömn. Det har varit en på vissa sätt mycket kämpig vecka och ibland till och med traumatiskt. Astman började släppa redan i mitten av veckan så ingen fara med den, och jag har dessutom varit pigg och orkat en hel del hemma på dagarna. Men nätterna har varit skrämmande med andnöd. Jag har knappt vågat sova. Till slut har jag fallit i dvala av ren utmattning, sittandes på min säng med kuddar bakom ryggen, för att sen vakna upp en kvart senare med stopp i luftvägarna. Därpå ett förlopp på några långa minuter där jag i desperat försök att få luft, hostat så hela bröstkorgen känts som den ska sprängas. Blodet har rusat ut i armarna med ett tryck som inte liknat något annat jag upplevt tidigare. Men nu har det hela vänt tack vare antibiotika och i natt kunde jag sova många timmar för första gången utan att vakna i panik. Två besök blev det hos akuten samt två andra läkarbesök. Ibland blir jag så trött på alla mina sjukdomar. Det känns som om jag åtminstone har en för mycket.

 

Men nu har det vänt och  livet känns hoppfullt igen. Jag har inte mycket till röst men kommer att gå och jobba på måndag, för nu är jag trött på att sitta hemma. Jag får helt enkelt hålla tyst. Vi ska ha team-building och jag vill inte gärna vara utan det även om jag inte direkt kommer att kunna prata. Jag sitter på min balkong och tornseglarna flyger ovanför mitt huvud och sjunger högt och ljudligt genom skyn. Annars är det tyst. Inte ens gässen ger ifrån sig något läte och måsarna har för länge sedan flyttat. Jag längtar efter att bada men vågar inte ännu. Det var en dryg vecka sedan jag var i, det var på Gotland. Men det blir nog tid till det bara jag blir lite bättre.

 

Läsning  

Jag har suttit och läst men måste ta paus ibland för boken är mastig och känslomässigt krävande. Den handlar om kvinnor som lever med psykisk sjukdom, fast i ett annat århundrade. "Den sårade divan" beskriver inte bara mentalvården i 1900-talets Stockholm utan också vad tre kända konstnärinnor utsätts för och genomlider. Den handlar om maktövergrepp, det totala manliga övergreppet mot utsatta kvinnor men också om genusperspektivet inom psykiatrin, då och nu. Författaren betonar också något hon kallar psykets estetik, den sårade divan som genom sin psykiatriska diagnos - med ett högt pris som insats givetvis - fick möjlighet att leva ut sin personlighet, bryta mot normer och slippa inordna sig i den traditionella kvinnorollen. I perioder går det bara att läsa en sida åt gången. Ändå känns det som en av de viktigaste böckerna jag läst.

 

På kvällarna   

Det har blivit ganska mycket läsning denna sommar och jag längtar efter mer. Har hittat en ännu bättre streamingtjänst än den jag hade tidigare och där funnit massor av intressanta titlar jag vill grotta ner mig i. Men först vill jag komma igenom den här mastodontskildringen. Jag vill helt enkelt inte ha den oläst även om jag inte direkt njuter av den. På kvällarna tittar jag på serien Outlander. En romantisk, äventyrsserie med många män i bärande roller och i en machoanda, men med feministisk touch och en kvinna i huvudrollen. Lite lustig kombination. Vackra vyer och bra skådespelare. Annorlunda och skön att försjunka i. Den har hjälpt mig när nätterna varit långa och jag inte vågat gå och lägga mig i rädsla för att somna och vakna med andnöd. Men igår hade jag barn och respektive här. Vi fikade, åt försenad födelsedagstårta, och levde lantliv på balkongen. Det är otroligt så tyst jag har det i Hamnen. Bara vattnets kluckande mot bryggan hörs.

 

Jag längtar efter att få in lite djup i skallen. Jag är förvånad över hur befriad jag varit från grubblerier och alltför djupa tankar denna sommar. Samtidigt längtar jag efter mina tankeprocesser, det är ju jag. Men att slippa tänka alltför mycket sommartid har ändå varit vila. Att bara ta in syn- hörsel- och doftintryck har räckt gott och väl och jag har verkligen njutit. Njutit av hav, av sand, ängar och hagar, båtfärder och vackra trädgårdar. Och inte minst givande och kärleksfulla samtal och möten. Mestadels med vänner som jag känner väl men även familjen. Jag begränsar mig numera och orkar inte göra så mycket nya bekantskaper. Jag är nöjd med semestern men än har vi förhoppningsvis mer än en månad kvar av sommar, sol och bad.