Han...
Jag har fått en massa kabelkanaler genom min förening. Igår kollade jag och barnbarnet in vad vi hade och vi insåg snabbt att det var mer än 50. Det är nog femtiotusen kom han fram till när vi hade bläddrat ett tag. "Vi har reklam!" utbrast han förtjust när vi zappat förbi ett tjugotal reklam-tv-kanaler. Till slut kom vi fram till MTV live. Det var en rolig kanal som vi båda gillade så vi stannade där. Det var en nostalgifrossa i MTV-awards och jag kom att tänka på gamla fina minnen när mina barn bodde hemma och MTV stod på för jämnan hos oss. Jag älskade MTV och såg mycket på videos långt innan mina barn var konsumenter. Man refererade låtar i förhållande till videon. "Han på sängkanten" var benämningen för "holding back the years", "han med hatten", "han med flätorna". Det har dock skett en enorm förändring sen slutet av åttiotalet, nittiotalet och till och med sedan början av tjugohundratalet insåg jag igår. Igår kväll var det inte HAN med hatten, HAN på sängkanten, HAN med flätorna.
Hon...
Nu var det väldigt många fler HON. Bortsett från Pharell, Eminem, Kanye West och Justin Bieber var det enbart kvinnor i fokus. Beyonce, Katy Perry, Nicki Minaj, Miley Cyrus, Lady Gaga, Rihanna, Selena Gomez, Taylor Swift och många fler. Det var så häftigt att inse vilken otrolig förändring i stjärnstatus som skett de senaste åtta åren när jag varit utan MTV. Klart att det fanns stora kvinnliga artister redan då, under dessa decennier men bland de riktigt stora popstjärnorna var det i stort sett bara Madonna som ägde scenen på samma sätt som sina manliga kollegor. Det fanns många stora kvinnliga artister men de hade inte på långa vägar den stjärnstatus som de manliga artisterna hade, och de kämpade om plats vid sidan av eller bakom männen i vilken genre de än befann sig. Många kvinnliga artister var populära och uppskattade men togs inte på allvar, på det sätt de förtjänade.
En babrytande förändring
Igår var det uppenbart för mig att en enorm förändring skett. Kvinnor sjunger inte längre enbart för kvinnor. Beyonce och Rihanna har idag nått samma - om inte ännu större - stjärnstatus som männen hade tidigare och är inga bihang till Jay-Z. De gör och uttrycker vad de vill och respekteras av alla. Alla kvinnliga artister gör vad de vill och önskar på scenen och är inte som Spice Girls och Destenys Child på sin tid, styrda av manliga producenter eller en ensam sångerska bland en massa män som Gwen Stephani. De behöver inte vara vackra och skönsjungande som Celine Dion, Mariah Carrey, Whitney Huston och Christina Aguilera var på 90- och 2000-talet för att bli respekterade av en världspublik bestående av både män och kvinnor. Förändringen har skett smygande men för mig blev den så uppenbar efter åtta års frånvaro av MTV.
Bryt upp, bryt upp! Så häftigt att göra en ytterst ovetenskaplig analys av läget. Jag utger mig inte för att vara en musik- eller kulturjournalist. Jag jag vill och önksar bara dela med mig av mina reflektioner av min omvärld. Det finns naturligtvis mycket mer att säga om saken, inget är svart eller vitt. Detta är en grov generalisering, men en rätt positiv sådan.
0 kommentar(er)
