Två år idag!
Idag är det på dagen två år sedan jag skrev och publicerade mitt första inlägg i bloggen. Jag och en vän hade varit på homeparty i Vitabergsparken dagen innan. För den som inte vet vad homeparty är så kan jag avslöja att det är en fest som anordnas i någons hem. Svårt att lista ut va? En person arrangerar, bjuder hem ett antal bekanta och bekantas bekanta och till festen kommer en försäljare från något företag. Arrangöeren får en schyst deal, en present eller rabatt för att denne bjudit in kunder och står för lokal.
Homeparty
Det finns alla möjliga sorters homepartyn. Homepartyn för smink, för ljus, husgeråd, kläder, underkläder, hudvårdsprodukter för att nämna några exempel. För ett par år sedan började Feministiskt initiativ med homepartyn. Kanske inte direkt för att sälja en produkt utan mer för att sälja en idé. Den främsta anledningen till dessa homepartyn var om jag förstått saken rätt, att partiets brist på kampanjbudget gjorde det svårt att hyra lokaler och bjuda in folk. Partiledaren Gudrun Schyman åkte därför land och rike runt och besökte folks hem.
Vitabergsparken
Den 12 september 2014 var det ett homeparty som var lite större än vanligt. Vi var många som samlats två dagar innan valet. En hel del av dem som var i Vitabergsparken hade redan bestämt sig vad de skulle rösta på medan många med mig ännu inte hade gjort det. När vi satt där och väntade, jag och min väninna, började vi prata om förändringar och uppbrott i livet. Hon nämnde någon artikel hon läst om en familj som sålt allt de ägde, brutit upp och rest jorden runt. Jag berättade om en annan familj som sålt allt och flyttat från ett annat land till Sverige och öppnat bagarstuga. Dessa uppbrott som imponerar på många av oss när vi själva går och släpar benen efter oss dag efter dag.
Uppbrott
Plötsligt blev jag medveten om att jag själv befann mig i ett sådant uppbrott i livet och att det inte var första gången jag startade upp något helt nytt. Kanske inte så drastiskt som de två exemplen jag nämnde men jag hade precis lämnat en trygg anställning, gått ner på halvtid och börjat plugga på universitetet. Jag skulle läsa in en helt ny utbildning. Vid sidan av detta målade jag akvarellkort och sålde. "Man borde starta en blogg", sa jag. Jag vet inte var jag fick det ifrån men jag hade sett någon blogg som inspirerat mig, om det var en reseblogg eller något. Jag skrev själv en reseblogg när jag reste runt på Irland för sex, sju år sedan men nu var det alltså dags för en "riktig" blogg. Jag ville börja blogga.
Blogga
Dagen efter började jag och sen var jag igång. Jag var rädd och blyg och vågade inte skriva i mitt eget namn. Men då bloggen snabbt blev omtyckt och populär vågade jag börja tro på mig själv och bara en månad senare "kom jag ut" som mig själv. Jag bytte till blogg.se och vågade vara Magdalena med både kända och okända läsare. På den vägen är det, som man säger. Hela första året skrev jag varje dag. Många gånger skrev jag flera inlägg om dagen. När jag arbetade hade jag förinställt inlägg som publicerades på olika klockslag. Men så småningom fick jag dra ner på ambitionsnivån och kunde hoppa över någon dag här och där.
Idag
Numera skriver jag när jag har ork, tid och lust. Min situation ser annorlunda ut än för två år sedan. Jag har återgått till att arbeta full tid men har numera ett jobb jag verkligen trivs med och har därför inga behov av att bryta upp. Jag fick prova på att plugga och jag fick prova på att arbeta kreativt. Jag målade och ställde ut, skrev på en bok och sålde kort. Jag klarade inte det i längden, det gjorde mig sjuk. Att arbeta och ha regelbundna tider är och har alltid varit det jag mår bäst av och nu när jag åter, efter många, många år, har ett jobb jag verkligen trivs med mår jag också som bäst. Det är skönt att ha hittat hem. Bloggen kommer fortsätta leva för någon kreativ kanal måste jag ha, någon form av ventil, en plats där jag får säga vad jag känner, tycker och står för. Ett forum som tillåter mig att vara både skör och stark och ärlig.
Bryt upp, bryt upp! Våga vara ärlig och säga det du tycker och känner. Våga stå för vem du är.
När jag och min son var på Djurgårn här om kvällen
Karlaplan
0 kommentar(er)
