Idag har jag varit och hälsat på min pappas fru. Min pappa lever inte längre men varje år brukar vi fira hans födelsedag vid den här tiden. Detta var tredje gången. Han dog knappt två månader efter sin födelesedag för tre år sen och lyckligtvis hade jag precis varit hos honom och firat honom i efterskott. Jag och min dotter hade varit på Madeira och där köpte jag en flaska portvin och en ask choklad till honom. Så en stormig natt i mars orkade inte hans hjärta slå längre. Helikoptern kom och hämtade honom men väl framme vid Karolinska kunde de bara konstatera att upplivningsförsöken inte lyckats. Han finns ofta med mig och jag både tänker på honom och pratar om honom. Min mamma och hans fru är väninnor och idag träffades vi alla tre.
Något jag aldrig glömmer
När jag kom hem från sjukhuset för ett och halvt år sedan efter att ha varit inlagd i tio dagar hade jag svårt att klara mig själv. Då kom bland annat min pappas fru till mig och hade med sig en kylbag med mat. Hon ställde sig i mitt kök och lagade mat till mig. Idag ville jag göra samma sak för henne eftersom hon brutit armen, så jag lagade maten och min mamma hade bakat en kaka. Det tar två timmar att åka dit och två timmar hem så jag stannade inte så länge men det var roligt att träffas. Jag är mån om att bevara vår kontakt. Jag kan inte påstå att jag är utvilad men ibland får man överväga vilket som är viktigast; att vara hemma och vila och ha kvar jobbtankar i huvudet eller vara aktiv och hitta på saker som får en att tänka på annat men som också gör en trött och kanske till och med utmattad. Denna helg har jag valt att koppla bort allt jobb.
Boktips
Det är svart ute, riktigt svart. Ibland är himlen upplyst såhär dags men ikväll är den kolsvart. Jag ska slå mig ner i soffan och titta på min serie som jag blir så behagligt avstressad av. Jag vill komma igång och läsa också. Av min pappas fru blev jag tipsad om Ljuset vi inte ser, som jag gav henne i julklapp. Hon som läser för jämnan sa att hon inte läst en så bra bok på väldigt länge. Jag köpte den själv när jag skulle till Palma men när jag kom hem norpade min dotter åt sig mina böcker eftersom jag själv hade dem i min app. Jag läste Berör mig inte, berör mig och sen började jag på Lila Hibiskus men blev avbruten. Jag ska återgå till Lila Hibiskus och läsa klar den, så blir det Ljuset vi inte ser därefter.
Tänka på roliga saker
Jag behöver göra roliga saker så här års. Visserligen älskar jag mitt jobb, men jag behöver göra annat än att jobba och tänka på jobb för att orka med den här årstiden. Känner du igen dig? Läsning är toppen om man bara kommer in i det. Jag längtar verkligen efter att sjunka in i en skönlitterär bok, det blir så mycket facklitteratur och annat som måste läsas och hur mycket tid spenderar jag inte på sociala medier. Mest håller jag på med instagram. Kollar på alla bilder publicerade av sånna jag följer och så lägger jag självklart upp egna.
Ledsen om jag gjorde dig rädd
Jag hoppas jag inte skrämde dig för mycket i förra inlägget. Ibland kan jag drabbas av ånger när jag skrivit något och jag insåg att det brände en smula att berätta så här intimt om sig själv men nu valde jag att göra det och jag står för det. Ibland behöver man vara obekväm och berätta oangenäma sanningar. Att prata om psykisk ohälsa innebär för många en frigörelse men kanske är det så att man inte alltid vågar nämna allt utan enbart pratar om det som man vet är acceptabelt att prata om idag. Vi har kommit långt när det gäller acceptans och tolerans kring psykisk ohälsa, ändå anser jag att vi har en bra bit till att gå men jag ska inte gå in på detaljer i det här inlägget. Jag är glad och tacksam att jag står där jag står idag, att jag fått nya chanser och inte minst att jag hade turen att få en fantastisk läkare. Jag lever inte på femtiotalet. Jag har vänner som funnits med mig hela vägen och mina barn har varit ett fantastiskt stöd i att våga prata öppet om min psykiska ohälsa. Jag är lyckligt lottad och om jag ska vara ärlig blir jag bara friskare och friskare för varje år som går.
Här kan du läsa förra inlägget.
Bryt upp, bryt upp från okunskap kring psykisk ohälsa och psykisk sjukdom. Psykisk ohälsa kan drabba oss alla. Med stressande eller destruktiva miljöfaktorer kan det visa sig att vi är disponibla utan att vi själva vetat om det. En bråkdel av dem som drabbas känner till att de en dag kan drabbas.