Det är dan före midsommar och jag kan äntligen pusta ut efter en lång vår och mycket arbete. Det var inte många kvar på jobbet när jag gick i dag vid halvfem och jag kunde bege mig hemåt. Ingen träning, ingen träff på stan, jag ville åka raka vägen hem. Jag längtade efter att få laga till en god potatissallad med halloumi och sätta mig på min balkong och njuta av sol och ledighet. Först fick jag stanna på apoteket och fixa det sista inför resan, lite medicin och några solskyddskrämer men sen kunde semestern börja.
Det har varit en vacker molnfri kväll och det känns faktiskt skönt att det inte blir något midsommarfirande med min vän och hennes familj som var tänkt i morgon. Min stackars vän har ramlat och brutit benet och är nu gipsad, och jag har bestämt mig för att hålla mig hemma istället. Jag är ledsen för hennes skull men för min del är det bara skönt att ta det lugnt efter en mycket ansträngande vecka. Jag ser rent av fram emot att få vila ut ordentligt för att sen tvätta och packa på lördag och söndag. På affären köpte jag lite av varje tills i morgon; sill, färskpotatis, gräddfil och gräslök förstås, men även jordgubbar och glass.
Jag har suttit här hemma och snyftat till en härligt romantisk dramaserie på TV4. Victoria, berättelsen om drottning Victorias första regeringsår i Storbrittanien. En näst intill lika välgjord produktion som The Crown. Netflix och HBO har blivit så stora nu och börjar konkurrera ut TV vilket verkar ha resulterat i att TV4 och SVT köper upp fler välgjorda dramaproduktioner än någonsin. Just nu har jag en riktigt bra serie att titta på varje kväll. Det blir inte att jag ser dem då, jag får se dem när det finns tid över och då har jag kanske två eller fler jag kan se på raken.
Victoria är hur som helst väldigt fin. Skådespelerskan som spelar Victoria är underbar och fast jag såväl vet hur förälskad Victoria ska bli i sin Albert är det ändå lika spännande varje gång jag ser detta skildrat. Även filmen Young Victoria med Emily Blunt handlar ju om samma drottning. En drottning som skiljer sig markant från den nuvarande, drottning Elizabeth som skildras i The Crown och The Queen. Jag är så svag för den här typen av välgjorda, brittiska kostymdramer och plöjer alla jag hör talas om: The King's speech, The Other Boleyn Girl, Marie Antoinette, Elizabeth och så självklart, Downton Abbey.
Mer romantik åt folket. Jag har aldrig klassat mig själv som en romantisk själ, tvärt om, men när jag tittar på den här typen av serier njuter jag gränslöst av de romantiska inslagen. Då ter sig mina favoritserier från Danmark som alldeles för socialrealistiska. Politik - vem orkar med det? Men så sitter jag där på måndagarna och tittar på Follow the Money eller Arvingarna och tänker att bättre än så här kan det bara inte bli. Men hur får man till lite romantik i sitt liv då? Det är väl den stora frågan.
Inte ens när jag var gift fungerade det särskilt bra. Kanske i mitt första riktigt passionerade förhållande. Då minns jag att romantiken var som en röd tråd i vår relation och jag fick 22 blodröda, riktigt stora rosor på min 22-årsdag. Kanske var det de största och de sista de hade i affären. Jag minns att vi hade romantiska resor, romantiska middagar, men det var också ett liv fyllt av kaos, med många tårar, bråk och ren tumult emellanåt. Det kom en dag när jag var tvungen att slita mig loss från allt det där. Jag var höggravid och hade ett barn jag behövde tänka på. Idag är jag glad och tacksam att jag inte lever i en liknande relation. När jag tänker tillbaka på den tiden och på mina senare relationer och äktenskap som i och för sig haft många ljusa stunder, känner jag ändå att jag klarar mig alldeles utmärkt utan romantik i mitt liv och gärna konsumerar den i lagoma doser från tv-såporna istället.
Bryt upp, bryt upp! Jag är nog mer av en realist som gillar att njuta av livet här och nu. Kanske ingen motsättning till det romantiska men för min del måste det vara ärligt och sannt och inte en massa gester och poser som kan försvinna lika snabbt.
Är det ett café eller är det en bordell från någon av alla mina kostymfilmer, kan man fråga sig?