Jag har resfeber. Det är därför jag har så mycket energi till allt annat utom det jag behöver ägna mig åt. Om en vecka åker jag till London med mina restaurangelever. De ska praktisera i London och jag följer med för att hjälpa dem komma på plats. Dessa fem elever ska sedan stanna där i fyra veckor. Jag blir kvar i tre dagar men åker därefter hem och jobbar på som vanligt. Lite ovanligt att vi specialpedagoger får möjlighet att åka iväg så här. Det betyder en hel del att få möjlighet att komma ut på aktiviteter tillsammans med elever men ovanligt att man får det privilegiet som konsult.
För ett år sedan var jag också iväg med en annan grupp elever men inom Sverige. Det är alltid roligt att få träffa och se eleverna i en annan miljö än den i skolan. Resväskan ligger framme – en vecka före avfärd – och jag irrar mest runt och vet inte vad som ska läggas i den. Jag har till och med skaffat reseförsäkring. Att åka till London själv med fem elever är stort och ansvarsfullt. Då bodde jag ändå där när jag bara var ett par år äldre än dessa myndiga elever, arbetade och klarade mig helt på egen hand. Man glömmer så lätt.
