Stilla
Det är stilla i viken där jag bor vilket är extremt ovanligt numera, i synnerhet den här årstiden och vid temperaturer över 25 grader. Det var till och med så att jag drogs ner till stranden för ett dopp. Jag la ut min filt, knöt fast
min lilla hund - ja jag har faktiskt en hund numera - och la mig ner och lyssnade på bok när jag klivit upp ur det ljumma vattnet. Gräsmattan, som annars är fylld av solbadare från hela stan täcktes istället av Canadagäss med dussintals ungar
som strosade runt, nyfikna på världen.
Medelhavet
I söndags eftermiddag liknade stranden mer en playa vid Medelhavet än ett promenadstråk i en söderförort och på måndag morgon var det dags för oss grannar att oja oss över de överbelamrade soptunnorna som i vanlig ordning inte gått att stänga vilket som väntat lett till att folk ställt skräp på marken utan en tanke på att Söderorts alla måsar och skator skulle komma hit på natten för att festa loss. Värre än rejvarna på Rävudden i lördags. En sorglig syn väntar de parkarbetare som senare kommer och tvingas plocka upp allt. Livet har förändrats sedan jag flyttade hit för åtta år sedan.
I söndags eftermiddag liknade stranden mer en playa vid Medelhavet än ett promenadstråk i en söderförort och på måndag morgon var det dags för oss grannar att oja oss över de överbelamrade soptunnorna som i vanlig ordning inte gått att stänga vilket som väntat lett till att folk ställt skräp på marken utan en tanke på att Söderorts alla måsar och skator skulle komma hit på natten för att festa loss. Värre än rejvarna på Rävudden i lördags. En sorglig syn väntar de parkarbetare som senare kommer och tvingas plocka upp allt. Livet har förändrats sedan jag flyttade hit för åtta år sedan.
Förändring
Då kunde jag gå ner på bryggan och ta ett kvällsdopp mitt i sommaren och njuta av stillhet. Om man vill ha stillhet nu får man gå långt. Men vad gör det om jag tvingas dela denna fantastiska plats med hundra- eller tusentals andra. Så länge som det är stilla resten av året - vilket det faktiskt är eftersom det är en återvändsgata - är jag nöjd. Fast visst beklagar jag mig ibland eftersom jag flydde från Hornstull av samma anledning.
Då kunde jag gå ner på bryggan och ta ett kvällsdopp mitt i sommaren och njuta av stillhet. Om man vill ha stillhet nu får man gå långt. Men vad gör det om jag tvingas dela denna fantastiska plats med hundra- eller tusentals andra. Så länge som det är stilla resten av året - vilket det faktiskt är eftersom det är en återvändsgata - är jag nöjd. Fast visst beklagar jag mig ibland eftersom jag flydde från Hornstull av samma anledning.
Stockholm förändras
Hornstull som en gång i tiden var landet mitt i stan med hallonbuskar och båthus, generationsboende och en blandning av hög- och låginkomsttagare blev ett City för hipsters, veganer och inflyttade nyrika ungdomar. Jag kunde inte ens besöka mina gamla kaféer längre eftersom de alltid var köer långt ut på gatan. "Innan Boufille's, Pinnen och Hallarna" som Gustaf Skarsgård reciterar. Den dikten väcker så många minnen och tydliga bilder till liv. Känslor som för länge sen glömts bort.
Hornstull som en gång i tiden var landet mitt i stan med hallonbuskar och båthus, generationsboende och en blandning av hög- och låginkomsttagare blev ett City för hipsters, veganer och inflyttade nyrika ungdomar. Jag kunde inte ens besöka mina gamla kaféer längre eftersom de alltid var köer långt ut på gatan. "Innan Boufille's, Pinnen och Hallarna" som Gustaf Skarsgård reciterar. Den dikten väcker så många minnen och tydliga bilder till liv. Känslor som för länge sen glömts bort.
Ynnest
Måsarna har ungar nu. De är rätt hysteriska. Min lilla sheltie ligger och sover. Hon har badat för första gången idag. En ny upplevelse. Hon är fyra och en halv månad och är rätt lik mig, det vill säga otroligt intensiv och hungrig på livet ena stunden
och fullständigt utmattad nästa. Det tar på krafterna att upptäcka vad livet har att erbjuda. Har man bara levt sedan den 1 februari i år är det rätt mycket. Det är en ynnest att få följa ett nytt liv på jorden och något helt nytt för mig att följa
ett hundliv, en hundbebis. En individ som ska lukta på allt, smaka på allt som sätter sig ner och bara tittar sig omkring eller springer fram och åter tills någon trycker på knappen och säger "men nu får du väl ge dig".
Jag och Doris. I det gula huset bodde jag 1984 och 1985 med den person som kom att bli min äldsta sons pappa. På den tiden var Långholmsbadet landet. Där stod ett antal båthus med en liten, liten gräsmatta som några få fick plats på. Vi kunde gå i vattnet från en minimal strand för att ta oss ett dopp och intill strandkanten växte vildhallon. Södermalm har förändrats sedan dess. Lyssna på Gustaf Skarsgård nedan.
Valp
Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle vara så fantastiskt men det har såklart varit enormt påfrestande också att vara ensam med en valp. Jag har tänjt mina gränser så långt att gummibandet brustit flera gånger. Varje gång får jag ett utbrott och bara gråter. I början var jag rädd att hon skulle känna av det. Som hos människor handlar hundars tillit om anknytning och vilken trygghet de fått från start. Doris som min valp heter har fått en unik trygghet av en av de bästa uppfödarena vi har i det här landet. Kanske den allra bästa och det gör att jag lätt kan reparera den eventuella skada jag åsamkat. Men det här inlägget ska inte handla om Doris. Doris har sin egen blogg på Instagram @sheltie_doris
Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle vara så fantastiskt men det har såklart varit enormt påfrestande också att vara ensam med en valp. Jag har tänjt mina gränser så långt att gummibandet brustit flera gånger. Varje gång får jag ett utbrott och bara gråter. I början var jag rädd att hon skulle känna av det. Som hos människor handlar hundars tillit om anknytning och vilken trygghet de fått från start. Doris som min valp heter har fått en unik trygghet av en av de bästa uppfödarena vi har i det här landet. Kanske den allra bästa och det gör att jag lätt kan reparera den eventuella skada jag åsamkat. Men det här inlägget ska inte handla om Doris. Doris har sin egen blogg på Instagram @sheltie_doris
Kravlöshet
Nej det här inlägget ska inte handla om något särskilt. Kanske om att bara vara. Om att sitta inne i vardagsrummet sin andra semesterdag med persiennerna nerdragna och balkongdörren öppen men ändå skymta att solen skiner samtidigt som regndroppar studsar ner mot balkonggolvet. Om att inte ha en enda sak inplanerad - vilket är första gången på femton år känns det som. Inte en enda. Inte ens krav på tvätt, en fotbollsmatch med Sveriges herrlandslag i EM, ett ärende till postombudet eller ett hundmöte. Ingenting krävs av mig mer än jag behöver gå ut för toabesök med min lilla vovve. Vi behöver inte ens gå en långpromenad om inte jag vill det. Det är semester.
Nej det här inlägget ska inte handla om något särskilt. Kanske om att bara vara. Om att sitta inne i vardagsrummet sin andra semesterdag med persiennerna nerdragna och balkongdörren öppen men ändå skymta att solen skiner samtidigt som regndroppar studsar ner mot balkonggolvet. Om att inte ha en enda sak inplanerad - vilket är första gången på femton år känns det som. Inte en enda. Inte ens krav på tvätt, en fotbollsmatch med Sveriges herrlandslag i EM, ett ärende till postombudet eller ett hundmöte. Ingenting krävs av mig mer än jag behöver gå ut för toabesök med min lilla vovve. Vi behöver inte ens gå en långpromenad om inte jag vill det. Det är semester.
Landa
Varje år har jag haft som tradition att en vecka efter midsommar - då min semester i regel inleds - bara ligga på min balkongsoffa i en hel vecka. När det blir varmt går jag ner och tar ett dopp. Jag äter på balkongen, sover där, solar och lyssnar på bok eller radio. Jag har till och med skaffat mig en skarvsladdsdosa för att jag ska kunna ladda mobilen på balkongen eftersom den används så flitiigt där. I en vecka lever jag där från morgon till kväll. Det tycks ha varit nödvändigt för att landa efter det som varit mycket ansträngande läsår de senaste - ja vad är det nu - åtta åren. Det är åtta år sedan jag återvände till mitt yrke som pedagog efter en avstickare inom sälj, service och rekrytering.
Varje år har jag haft som tradition att en vecka efter midsommar - då min semester i regel inleds - bara ligga på min balkongsoffa i en hel vecka. När det blir varmt går jag ner och tar ett dopp. Jag äter på balkongen, sover där, solar och lyssnar på bok eller radio. Jag har till och med skaffat mig en skarvsladdsdosa för att jag ska kunna ladda mobilen på balkongen eftersom den används så flitiigt där. I en vecka lever jag där från morgon till kväll. Det tycks ha varit nödvändigt för att landa efter det som varit mycket ansträngande läsår de senaste - ja vad är det nu - åtta åren. Det är åtta år sedan jag återvände till mitt yrke som pedagog efter en avstickare inom sälj, service och rekrytering.
Sommarjobb
De år jag jobbade inom HR kunde jag välja att jobba när det var lugnt och vi hade sommartid på kontoret. Det var till och med trivsamt att spendera julidagar på kontoret när många var på semester. Jag minns hur vi köpte sallad och gick ner till Alviks strand på lunchen. Det var en helt annat typ av tempo än i skolan. Ofta mycket högt men annorlunda. Istället för att ta semester i juli tog jag semester i augusti och september. Åkte till Frankrike när det var sådär lagom svalt.
De år jag jobbade inom HR kunde jag välja att jobba när det var lugnt och vi hade sommartid på kontoret. Det var till och med trivsamt att spendera julidagar på kontoret när många var på semester. Jag minns hur vi köpte sallad och gick ner till Alviks strand på lunchen. Det var en helt annat typ av tempo än i skolan. Ofta mycket högt men annorlunda. Istället för att ta semester i juli tog jag semester i augusti och september. Åkte till Frankrike när det var sådär lagom svalt.
Inte i år
I år blir det inte någon vecka i soffan på balkongen. Det är på tok för varmt för att vistas där ens när solen smygit sig bakom huset. Jag ligger efter med allt och har bara hunnit plantera några pelargoner i lådor men på golvet står ett tjugotal döda plantor från förra säsongen som väntar på att bli omhändertagna. Alla mina perenner, sånär som på fyra stycken, dog i april när presenningen åkt av och kylan återvände. Då gick luften ur mig.
I år blir det inte någon vecka i soffan på balkongen. Det är på tok för varmt för att vistas där ens när solen smygit sig bakom huset. Jag ligger efter med allt och har bara hunnit plantera några pelargoner i lådor men på golvet står ett tjugotal döda plantor från förra säsongen som väntar på att bli omhändertagna. Alla mina perenner, sånär som på fyra stycken, dog i april när presenningen åkt av och kylan återvände. Då gick luften ur mig.
Bokläsning
Jag tror jag ska ta och koka mig en kopp kaffe. Och lyssna vidare på min bok. För det är en sak som hör till det där med att landa under sin första semestervecka, nämligen att komma igång med att läsa skönlitteratur. Jag kom igång redan förra veckan och har läst tre biografier och håller även på med en novellsamling samtidigt som jag läser en roman. För jag läser pappersbok parallellt med ljudbok. Läser dem vid olika tillfällen helt enkelt. Jag har skaffat appen Good Reads så där kan du följa mig om du vill och få boktips och se vad jag läser.
Jag tror jag ska ta och koka mig en kopp kaffe. Och lyssna vidare på min bok. För det är en sak som hör till det där med att landa under sin första semestervecka, nämligen att komma igång med att läsa skönlitteratur. Jag kom igång redan förra veckan och har läst tre biografier och håller även på med en novellsamling samtidigt som jag läser en roman. För jag läser pappersbok parallellt med ljudbok. Läser dem vid olika tillfällen helt enkelt. Jag har skaffat appen Good Reads så där kan du följa mig om du vill och få boktips och se vad jag läser.
Ingenting
Så det var det det. Ett inlägg om ingenting. Ett inlägg som syftar till att skala ner och sluta prestera, sluta ge av sig själv till sig själv eller någon annan och bara försöka vara. För det är vad som behövs nu. Det är vad som pockar på och vill till nu. Så ha en fin tisdag i tomhetens anda. Vi hörs!
Så det var det det. Ett inlägg om ingenting. Ett inlägg som syftar till att skala ner och sluta prestera, sluta ge av sig själv till sig själv eller någon annan och bara försöka vara. För det är vad som behövs nu. Det är vad som pockar på och vill till nu. Så ha en fin tisdag i tomhetens anda. Vi hörs!
0 kommentar(er)
