Magdalenas värld

Hyperaktivitet kallas det
Hyperaktiv hjärna
Jag tycker om ljudet från tickande klockor. Tystnaden förstärks och klockan håller din puls på plats. Du kan inte stressa för klockan markerar ditt behov av lugn. En auktoritet av tiden. Det går inte snabbare för att du försöker skynda. Tiden är densamma. Tick, tack. Tick, tack. Annars är det tyst. Hjärtat slår hårt i bröstet men klockan lugnar mig. Den och min hunds snusande andetag. Jag är speedad och gör vad jag kan för att lugna ner mig. Skrivande brukar råda bot på känslan av kaos. Känslan av att vilja göra allt samtidigt. Hyperaktivitet kallas det. Hyperaktivitet i hjärnan. I kroppen. I musklerna. 
 
Mindfulnessteknik
Jag lärde mig en mindfulnessteknik en gång. Den är bra att ta till när man har känslor som är svåra att bemästra. Det kan vara i sammanhang man inte borde bli arg, inte borde gråta, inte bör bli stressad eller nervös. För att lugna ner sig på ett möte. Jag sitter på en stol. Jag har andra människor i rummet och vet att jag måste kontrollera mig, lugna ner mig. Jag fokuserar intensivt på: 1. Någonting jag ser. 2. Någonting jag hör. 3. Någonting jag känner. 1. Någonting jag ser. 2. Någonting jag hör. 3. Någonting jag känner. 1. Någonting jag ser. 2. Någonting jag hör. 3. Någonting jag känner... och så fortsätter man så. 
 
Skriva sig fri
Det funkar. I alla fall för mig. Om jag kommer ihåg att använda mig av tekniken, det är inte alltid jag gör det. Är jag hemma fungerar det bättre att skriva. Då sorterar jag mina tankar, stannar upp. Mitt skrivbord står vid fönstret och när jag ser ut ser jag årstidsväxlingarna. Det ger mig ro i själen. Idag blåser det. Jag ser det och jag vet det för jag tog en promenad tidigare i morse. Eftersom jag bor vid en sjö kan jag också läsa av vattenytan. Snart ska jag gå ut igen. Solen skiner och det är härlig höstkänsla i luften. Oktober har varit vacker i år. 
 
Vän med sitt inre kaos
Så jag gör vad jag kan för att bli vän med mitt inre kaos. Jag går ut i friska luften, jag rör på mig, strukturerar mina dagar, skriver när jag behöver och håller mig till rutiner. Jag använder mig av mindfulness och tankekartor, handlingsplaner och kalendrar. Ibland räcker det inte men för det mesta går det bra. Jag har lärt mig leva med gråskalan, bli vän med den. I många år har jag aktivt tränat mig i att inte släppa in mörkret. Det går bra. Väldigt bra. Jag har affirmationslappar på kylskåpet som påminner mig om mina möjligheter, min egen makt att förändra. Vad jag ska fokusera på. Det positiva i livet. Det går bra, väldigt bra. Jag har små dippar, men bara små. Det mesta går bra, väldigt bra. Så är det. 
 
Brukar du bli hjälpt av att skriva när livet känns snurrigt och kaotiskt?