Magdalenas värld

Grattis!
Grattis till bloggen som firar fem år idag. Särskilt många selfies hade jag inte på den tiden så jag får ta en bild som togs något senare på senhösten när min son hade releasefest. Jag skrev mitt första inlägg på lördagen, dagen innan valet 2014. Jag och en vän hade varit på politisk sammankomst i Vitabergsparken och lyssnat på Gudrun Schyman. Rena väckelsemötet. Häftigt och omtumlande. Jag hade funderat mycket på att bryta upp från mitt liv som pedagog i förskolan där jag inte trivdes och bollade mina tankar med vännen medan vi satt på Amfiteaterns träbänkar och väntade på att eventet skulle dra igång. 
 
Hon hade bra input och jag kände att fröet till att säga upp sig och starta något nytt började gro. Jag hade kommit in på Masterutbildningen i specialpedagogik och började plugga någon vecka tidigare, tagit tjänstledigt på halvtid men jag ville något mer. Jag ville arbeta kreativt. Så jag började med att starta bloggen bryt upp, bryt upp. Självklart starkt inspirerad av Karin Boye. Så mycket fantasi hade jag. Kanske jag i ett nötskal. Kunde inte skapa något eget utan tog någon annans idé. Men bloggen kom att betyda något annat för mig än jag väntat mig. 2014 var det inte särskilt vanligt att personer i 50-årsåldern bloggade om annat än politik och jag hade ingen att dela mina tankar med eller prata om marknadsföring, sponsring och Html med. Folk gillade att läsa men många läste i smyg och därför var det svårt att prata om min vardag som bloggare. Jag kunde nog uppleva att jag till och med möttes med lite förrakt så som bloggare (och influencers) ofta möts.
 
Därför kände jag mig ganska modig som kastade mig ut i bloggvärlden och blottade mig själv. Jag fick arbeta med mina skamkänslor och stå för den jag var och jag ville vara ärlig och oförställd. Det var verkligen nyttigt. Man kan ju inte skriva offentliga inlägg som man publicerar på facebook och låta människor läsa och samtidigt gå omkring och skämmas. Det går inte ihop. Så jag slutade skämmas och något år senare började jag vara öppen med min bipolaritet, något som jag fått äta upp många år tidigare och som lett till att jag krupit in i bubblan igen. Trots att det bara var fyra år sedan så var det långt innan alla började prata om psykisk ohälsa som man gör nu. 
 
Jag lyckades få en bra sponsor och började tjäna pengar. Bara genom att skriva om vissa ämnen som altid kändes angelägna fick jag 700kr för ett inlägg vilket var väldigt mycket pengar. Ett par  sådana inlägg i månaden betydde mycket när jag arbetade halvtid. Jag ville försöka leva på bloggen till viss del för att kunna ägna mig åt andra saker. Det jag lärde mig då är att det är oerhört mycket slit med att få ett konto att växa. Behovet av litterära bloggar minskade. Folk hade helt enkelt inte tid att läsa. Alla ville blig producenter och publicister. Alla ville sälja, marknadsföra sig och erbjuda. Ingen ville längre konsumera, köpa och sitta på sin kammare och läsa en blogg eller fundera på om man ska använda en kod för att  köpa ett paket nutrilett. Det är en tuff konkurens bland influencers. Kanske kommer vi gå tillbaka till det ärliga och oförställda?
 
Bryt upp hade sin första riktiga paus sommaren 2015 när jag blev allvarligt sjuk och hamnade på intensiven. Jag lyckades på ett märkligt sätt bli av med min SGI (sjukdomsgrundande inkomst, se för Guds skulle till att aldrig bli av med den) och var tvungen att hoppa av studierna och börja arbeta heltid för att jobba mig upp till en ny SGI. Det var ett tufft år. Jag var inte tillräckligt frisk för att jobba heltid men hade inget val. Blogginläggen blev glesare men jag betalade min domän och det har nog inte gått en dag utan att människor är inne och läser. Lunken kom tillbaka in i mitt liv och nästa stora uppbrott skedde 2017. Då slutade jag återigen på en arbetsplats och började arbeta som konsult. Jag bestämde mig för att ta ett år på mig och förbereda start av företag. Ett riktigt stort steg för mig som ensamstående med psykisk sjukdom. 
 
Detta ledde till att jag i stället satsade på en jobblogg under ett drygt år. Jag ville marknadsföra mig och mitt varumärke och skrev om allt som hade med mitt yrke och mitt företagstema att göra. Under den här tiden växte Instagram som medium och jag hängde på och valde att istället blogga och marknadsföra mig där. Mitt konto på Instagram handlar framför allt om psykisk hälsa och ohälsa och allt som har med mitt arbete som företagare, författare och specialpedagog att göra. Och nu är jag tillbaka här. Det är lite typiskt mig att ha alldeles för många bollar i luften men den här bloggen har jag känt att den ger jag inte upp. Jag har kvar min jobblogg som dokumentation och jag har en blogg på hemsidan men skriver sällan där. 
 
Så nu knyter jag ihop säcken och firar de här fem åren och allt som hänt, den utveckling jag gått igenom och vad jag lyckats åstadkomma. Det har på många sätt varit tuffa och utmanande år men jag har också fått uppleva så himla fantastiska saker. Nu börjar på många sätt en ny era i mitt liv och jag har något jag ser väldigt mycket fram emot.
 
Gå gärna tillbaka i arkivet och läs gamla inlägg!