Magdalenas värld

Ute är det barmark och inga tecken på midvinter. Jag minns nyårsafton för två år sen när de snötyngda grenarna hängde ner till marken. Idag är det plusgrader. Folk joggar utanför mitt fönster och matar sjöfåglar nere vid stranden. Själv skulle jag ha gett mig av till gymmet, till ett pass, men jag tror jag väntar lite. Fast risken är väl stor att det inte blir av då för de stänger två. Jag ska göra det jag gillar att göra på nyårsafton, jag ska ta mig till en kyrka och delta i nyårsbön. Delta och delta, man behöver ju inte be, man kan lyssna helt enkelt. En något udda sysselsättning för många, så udda att jag knappt velat nämna den genom åren. Vad ska folk tro? Det sker inte varje år, för två år sen var jag sjuk och förra året hälsade jag på en annan som var sjuk men innan dess har jag gått på nyårsbön ett antal nyårsaftnar. Ibland går jag till och med innan jag ska på fest.

 

Jag är inte särskilt kristen utan har nog skapat ett hopkok av tro som blivit mitt eget rättesnöre, min egen tröst och religion. Tvivlare, sökare eller troende, jag vet inte och vad spelar det för roll. Men på nyårsafton går jag i kyrkan, den enda dagen på året. Där ges jag möjlighet jag reflektera, lyssna till vacker musik och resa inåt. De moderna prästerna som predikar denna kväll refererar ofta till vad som hänt i världen. Jag minns särskilt en predikan när prästen talade om livets träd och refererade till protesterna och demonstrationerna som var när den gamla eken skulle huggas ned på Oxenstiernsgatan på Östermalm. Hon berättade om allt som blivit av den gamla eken, dess fortsatta liv. Det var fantastiskt. Präster idag pratar ofta om livet på ett sätt som intresserar mig. Det finns inte många ställen att gå till om man vill lyssna till teologiska, existentiella och filosofiska resonemang kring livet.

 

Det blir oftast olika kyrkor och idag blir det Maria Magdalena kyrka vid Mariatorget. Jag hade planerat att besöka en väninna innan men hennes sambo har blivit sjuk och jag vågar inte ta några risker, dessutom kan han få vara sjuk i fred. Jag har blivit bjuden på fest efteråt, två stycken för att vara mer exakt men har varit oartig och tackat nej. Jag väljer att vara tjuren Ferdinand och åker i stället hem till min korkek och luktar på blommorna. Så många nyårsaftnar jag sprungit ute, skålat och festat bland okända människor. Alla är lyckliga. Det är ju faktiskt inte ett måste att fira nyåret på det viset. Vill man fira nyåret, vaka in det i stillhet så ska man väl få göra det. Jag känner mig lite udda men det är lika bra att försöka stå för att jag är sån. Midsommar däremot är ingen helg jag vill fira i stillhet, då vill jag gärna vara med vänner och äta god mat.

 

Jag kommer nog åka förbi Liljeholmen på hemvägen och köper något gott att äta och dricka. Något färdigt från delin. Något sött blir det inte för nu håller jag på att bryta mitt sockerberoende. Det är många beroenden som ska brytas samtidigt. När jag är sjuk som jag var innan jul sover jag på dagarna. Jag var utmattad och sover för att bli frisk. Då behöver jag ta sömntabletter för att sova på nätterna och inte vända på dygnet. Dessa har jag nu kämpat för att bli av med, det tar en vecka eller så. Likaså tog jag ett så kallat shoppingåterfall trots att inte ekonomin håller för det. Det blir ofta dyrt för mig att vara sjuk även om det bara är en förkylning. Jag blir rastlös och börjar kolla efter reor. Nu tvingar jag mig själv att inte gå in på några shoppingappar. Och så sockret. Jag är tuff mot mig själv nu men vet att det är överstökat på några dagar. På ett par veckor är alla dessa beroenden avlägsna. Det ena värre än det andra kan man tycka men alla tre kan leda till smärre katastrofer. Nu är jag där igen och låter rädslorna styra.

 

I morgon ska jag träffa mitt barnbarn. Kanske går vi på bio han och jag, och ser Bamse och häxans dotter eller Sing, men den srenare verkade han inte så inne på när jag pratade med honom. Eller så stannar vi hemma och myser och fikar, många gånger är det skönast, att bara vara. Han trivs hos mig och har många leksaker här. Han känner sig hemma och vet var allt finns, pysslar och aktiverar sig. Nu skrev hans mamma att han gärna vill gå och se Bamse. Så roligt, jag blev så förtjust när vi var på knattebio tidigare i december, det var så mycket roligare än jag kunnat föreställa mig. Alla dessa barn och en hel hop med känslor och skratt som svallar över. Vi såg Petsons juligheter med en kompis till mig och hennes barnbarn. De satt med sina gigantiska popcornlådor och skrattade gott och mycket.

 

Nu ska jag börja göra mig i ordning och fånga dagen - Carpe diem. Jag hinner inte med gymmet, orkar inte stressa. Jag tar det lugnt tills det är dags att åka in till Mariatorget. Kanske sätter mig och tar en fika nånstans innan. Kanske sätter jag mig och läser lite i min egen blogg, om vad som hänt under året. Min egen årskrönika, om vad som hänt mig själv och vad som hänt i världen. Överallt hör och ser vi sammanfattningar och årskrönkor i dessa dagar. I P3 som jag valt att ha på nu under julen som sällskap och omväxling till vardagens P1, har de pratat mycket om alla artister och konstnärer som gick bort under 2016. Många dessutom i förtid. Men det finns årskrönikor med andra nyheter också om man vill lyssna till dessa. Som att det är fred i Colombia efter 52 år av krig.

 

Fredsavtal Colombia