23 Juni 2021 - 06:09
Svala morgnar
Aldrig trodde jag väl att jag skulle vara så tacksam över svala och molniga morgnar som denna. Men det är för att jag då får strosa i skogarna här omkring och låta Doris springa fritt. Det är en obeskrivlig känsla att promenera med sin hund som följer troget utan koppel. En dröm som gått i upplevelse. Aldrig hade jag väl trott att den skulle göra det. Så ouppnåelig. Alla de hundar jag hälsade på som barn och som väckte så starka känslor. Alla de leksakshundar jag gick ut med, hundar på hjul som jag fick i julklapp av mamma och pappa. Och senare grannar och vänner som anförtrodde mig deras hundar. Jag hade en sjukgymnast som till och med lät mig och min kusin gå ut med hennes två afghaner. Vi var väl bara nio, tio år. Svårt att begripa idag.
Aldrig trodde jag väl att jag skulle vara så tacksam över svala och molniga morgnar som denna. Men det är för att jag då får strosa i skogarna här omkring och låta Doris springa fritt. Det är en obeskrivlig känsla att promenera med sin hund som följer troget utan koppel. En dröm som gått i upplevelse. Aldrig hade jag väl trott att den skulle göra det. Så ouppnåelig. Alla de hundar jag hälsade på som barn och som väckte så starka känslor. Alla de leksakshundar jag gick ut med, hundar på hjul som jag fick i julklapp av mamma och pappa. Och senare grannar och vänner som anförtrodde mig deras hundar. Jag hade en sjukgymnast som till och med lät mig och min kusin gå ut med hennes två afghaner. Vi var väl bara nio, tio år. Svårt att begripa idag.
Anpassningsbar
Doris slocknade på två röda när vi väl kom in genom dörren. Hon busade en stund och jag lät henne. Men så fort jag blev lite sträng och satte mig vid datorn la hon sig på filten intill skrivbordsstolen och somnade. Hon är fantastisk på så vis. Hon är fantastisk på alla vis. Så lätt att ha att göra med. Anpassar sig till alla situationer. Jag hade velat vara ute längre för vid elva måste jag lämna henne ensam en stund och då hade jag önskat att hon skulle vara riktigt trött. Jag ska till arbetsterapeuten. Vid återgivningen av min neuropsykiatriska utredning beslutades det att jag skulle få träffa en arbetsterapeut som ska hjälpa mig med aktivitetsreglering eftersom det är något som är problematiskt för mig.
Doris slocknade på två röda när vi väl kom in genom dörren. Hon busade en stund och jag lät henne. Men så fort jag blev lite sträng och satte mig vid datorn la hon sig på filten intill skrivbordsstolen och somnade. Hon är fantastisk på så vis. Hon är fantastisk på alla vis. Så lätt att ha att göra med. Anpassar sig till alla situationer. Jag hade velat vara ute längre för vid elva måste jag lämna henne ensam en stund och då hade jag önskat att hon skulle vara riktigt trött. Jag ska till arbetsterapeuten. Vid återgivningen av min neuropsykiatriska utredning beslutades det att jag skulle få träffa en arbetsterapeut som ska hjälpa mig med aktivitetsreglering eftersom det är något som är problematiskt för mig.
Diagnos
Det är ganska anmärkningsvärt att jag gått och fått en NPF-diagnos på gamla dar. Eller två. ADHD i kombination, det vill säga både ADHD och ADD. Människor har alltid haft en bild av att jag är aktiv utöver det vanliga, ambitiös och igång för jämnan. Detta kanske är för att jag är initiativkraftig och gör saker alla inte gör men mellan mina projekt är jag ofta fullständigt utpumpad och innan jag blev med hund kunde jag ligga paralyserad i flera dagar, ibland i flera veckor. Även det var obegripligt för människor och många trodde mig inte när jag sa att jag gjort absolut ingenting under den ena helgen efter den andra.
Det är ganska anmärkningsvärt att jag gått och fått en NPF-diagnos på gamla dar. Eller två. ADHD i kombination, det vill säga både ADHD och ADD. Människor har alltid haft en bild av att jag är aktiv utöver det vanliga, ambitiös och igång för jämnan. Detta kanske är för att jag är initiativkraftig och gör saker alla inte gör men mellan mina projekt är jag ofta fullständigt utpumpad och innan jag blev med hund kunde jag ligga paralyserad i flera dagar, ibland i flera veckor. Även det var obegripligt för människor och många trodde mig inte när jag sa att jag gjort absolut ingenting under den ena helgen efter den andra.
Lejoninna
Jag brukar likna mig själv med en lejonhona. Jakten är explosiv och pågår i några minuter men därefter måste hon ligga och vila sig ett bra tag, kanske flera dagar innan hon utmattad letar efter nästa byte åt sina barn. För mig tog ofta jobbet så mycket energi att helgerna gick åt till att bara ligga raklång och ta igen mig. Tankarna gick på högvarv men kroppen skrek stopp. Därför var jag tvungen att ändra på vissa saker i mitt liv.
Jag brukar likna mig själv med en lejonhona. Jakten är explosiv och pågår i några minuter men därefter måste hon ligga och vila sig ett bra tag, kanske flera dagar innan hon utmattad letar efter nästa byte åt sina barn. För mig tog ofta jobbet så mycket energi att helgerna gick åt till att bara ligga raklång och ta igen mig. Tankarna gick på högvarv men kroppen skrek stopp. Därför var jag tvungen att ändra på vissa saker i mitt liv.
Planering och stuktur
Om andra kan gå och handla en present på förmiddagen för att senare gå på ett kalas på eftermiddagen och kanske till och med hinna besöka vänner på kvällen så får jag själv planera den där presenten långt i förväg. Jag hoppas alltid att jag ska orka med kalaset men tyvärr är det sällan jag gör det och alltför ofta ringer jag återbud i sista stund, vilket inte är så populärt. Om jag går på kalaset måste jag vila innan och efter.
Om andra kan gå och handla en present på förmiddagen för att senare gå på ett kalas på eftermiddagen och kanske till och med hinna besöka vänner på kvällen så får jag själv planera den där presenten långt i förväg. Jag hoppas alltid att jag ska orka med kalaset men tyvärr är det sällan jag gör det och alltför ofta ringer jag återbud i sista stund, vilket inte är så populärt. Om jag går på kalaset måste jag vila innan och efter.
Fester kostar på
Det har lett till att jag numera undviker fester och bjudningar. Priset är för högt. På senare år har jag ställt ultimatum till mina vänner när de bjudit mig till sina landställen eller när mamma bjuder mig på middag. "Jag kommer gärna", säger jag "men du vet att jag inte orkar med fler männskor". Det kan ju låta både egoistiskt och krävande men mina närstående vet att det inte är något jag kräver eller ens vill, bara något som är nödvändigt om jag ska kunna. Hade jag själv fest lät jag mina gäster mingla med varann. Själv höll jag mig på dansgolvet.
Det har lett till att jag numera undviker fester och bjudningar. Priset är för högt. På senare år har jag ställt ultimatum till mina vänner när de bjudit mig till sina landställen eller när mamma bjuder mig på middag. "Jag kommer gärna", säger jag "men du vet att jag inte orkar med fler männskor". Det kan ju låta både egoistiskt och krävande men mina närstående vet att det inte är något jag kräver eller ens vill, bara något som är nödvändigt om jag ska kunna. Hade jag själv fest lät jag mina gäster mingla med varann. Själv höll jag mig på dansgolvet.
Social med utmattningsproblematik
Jag är en social person och tycker mycket om att umgås med människor men mitt funktionshinder gör att jag inte orkar. Likt en person som löptränar och älskar löpning men skadat sitt ben och inte kan tävla längre kan inte heller jag syssla med det jag tycker så mycket om. Man kan älska något, dras till något men med tiden inser kanske den klokare delen av en att man måste prioritera här i livet. Att bara köra på vid ADHD leder för min och mångas del till psykisk ohälsa. Det har gjort att jag de senaste åtta åren tagit en hel del beslut som varit av godo för min hälsa, ovetandes om diagnosen. Jag hade en bild av att det kanske var bra för det som jag trodde var en bipolär sjukdom. Huruvida jag har en bipolär diagnos eller inte ska utredas efter sommaren. Oavsett vilket har jag varit både feldiagnostiserad och felbehandlad under en stor del av mitt liv.
Jag är en social person och tycker mycket om att umgås med människor men mitt funktionshinder gör att jag inte orkar. Likt en person som löptränar och älskar löpning men skadat sitt ben och inte kan tävla längre kan inte heller jag syssla med det jag tycker så mycket om. Man kan älska något, dras till något men med tiden inser kanske den klokare delen av en att man måste prioritera här i livet. Att bara köra på vid ADHD leder för min och mångas del till psykisk ohälsa. Det har gjort att jag de senaste åtta åren tagit en hel del beslut som varit av godo för min hälsa, ovetandes om diagnosen. Jag hade en bild av att det kanske var bra för det som jag trodde var en bipolär sjukdom. Huruvida jag har en bipolär diagnos eller inte ska utredas efter sommaren. Oavsett vilket har jag varit både feldiagnostiserad och felbehandlad under en stor del av mitt liv.
För åtta år sedan
Vad hände då för åtta år sedan? Jo jag insåg väl att jag verkligen ville må bättre. Att jag inte orkade med den berg- och dalbana jag levt med i så många år, oavsett vad den orsakades av. Stadsdelen jag bodde i byggdes om och det var ett oerhört kaos. Jag bodde vid en av Stockholms mest trafikerade innerstadsgator och istället för att gå raka vägen hem från tunnelbanan fick jag korsa den tafikerade gatan (som inte hade trafikljus under byggtiden) två gånger för att ta mig hem eftersom ett galleriabygge hindrade mig att ta min vanliga två minuter långa väg till bostaden. Istället skapade vägen till och från tunnelbanan mycket irritation, många utbrott då bilar och cyklister inte stannade när jag som fotgängare skulle gå över gatan.
Vad hände då för åtta år sedan? Jo jag insåg väl att jag verkligen ville må bättre. Att jag inte orkade med den berg- och dalbana jag levt med i så många år, oavsett vad den orsakades av. Stadsdelen jag bodde i byggdes om och det var ett oerhört kaos. Jag bodde vid en av Stockholms mest trafikerade innerstadsgator och istället för att gå raka vägen hem från tunnelbanan fick jag korsa den tafikerade gatan (som inte hade trafikljus under byggtiden) två gånger för att ta mig hem eftersom ett galleriabygge hindrade mig att ta min vanliga två minuter långa väg till bostaden. Istället skapade vägen till och från tunnelbanan mycket irritation, många utbrott då bilar och cyklister inte stannade när jag som fotgängare skulle gå över gatan.
Jag blev en bitch
Förutom denna påfrestande ombyggnation blev jag störd av gymmet under min lägenhet som skruvade åt gångjärnen på ytterdörren under vintern för att hålla kylan ute. Det ledde till att min lägenhet skakade till ett antal gånger i minuten. Det och alla utryckningsfordon som for förbi varje timme gjorde att jag funderade mycket på vem jag hade blivit. Jag som hade tagit livet med en klackspark (med psykisk ohälsa som följd i långa perioder) började känna mig som kvarterets bitch. Jag orkade inte längre och insåg att jag blivit gammal. En kärring som klagade på allt och alla. "Såhär vill jag inte vara" tänkte jag. "Jag är nog deprimerad."
Förutom denna påfrestande ombyggnation blev jag störd av gymmet under min lägenhet som skruvade åt gångjärnen på ytterdörren under vintern för att hålla kylan ute. Det ledde till att min lägenhet skakade till ett antal gånger i minuten. Det och alla utryckningsfordon som for förbi varje timme gjorde att jag funderade mycket på vem jag hade blivit. Jag som hade tagit livet med en klackspark (med psykisk ohälsa som följd i långa perioder) började känna mig som kvarterets bitch. Jag orkade inte längre och insåg att jag blivit gammal. En kärring som klagade på allt och alla. "Såhär vill jag inte vara" tänkte jag. "Jag är nog deprimerad."
Förändringen
I januari 2013 fick det vara nog. Jag köpte en charterresa till Lanzarote och hamnade på ett helt fantastiskt ställe uppe på ett berg i Puerto del Carmen. Hotellet hade en underbar pool jag kunde simma i med utsikt långt ut över Atlanten och varje morgon promenerade jag ner till havet och la mig på en strand där konstigt nog inte många turister trängdes. Jag hade med mig eget kaffe i termos och goda smörgåsar och som alltid blev jag euforisk av havsbrisen, av horisonten, doften av salt och sand mellan tårna. Jag skrev och samlade mina tankar och plötsligt stod det klart för mig: "Jag måste bo vid havet eller åtminstone vid vatten. Jag måste!"
I januari 2013 fick det vara nog. Jag köpte en charterresa till Lanzarote och hamnade på ett helt fantastiskt ställe uppe på ett berg i Puerto del Carmen. Hotellet hade en underbar pool jag kunde simma i med utsikt långt ut över Atlanten och varje morgon promenerade jag ner till havet och la mig på en strand där konstigt nog inte många turister trängdes. Jag hade med mig eget kaffe i termos och goda smörgåsar och som alltid blev jag euforisk av havsbrisen, av horisonten, doften av salt och sand mellan tårna. Jag skrev och samlade mina tankar och plötsligt stod det klart för mig: "Jag måste bo vid havet eller åtminstone vid vatten. Jag måste!"
Färdigprocessad
En process som pågått under ett par år var färdigknådad och kom ut paketerad och klar. Jag var redo att flytta och lämna min fantastiska kolonilott på Långholmen och mitt älskade Söder som jag varit trogen i över trettio år. Jag var redo och jag visste inte riktigt hur det gått till. Så jag åkte hem och började åter titta på bostadsannonser, vilket jag visserligen gjort under de två senaste åren men nu var jag en potentiell köpare som sökt lånelöfte. Jag besökte två lägenheter innan jag fann den jag nu bor i. Så självklar den var. Så rätt. Ett område jag aldrig besökt tidigare. Promenad- och cykelavstånd från stan.
En process som pågått under ett par år var färdigknådad och kom ut paketerad och klar. Jag var redo att flytta och lämna min fantastiska kolonilott på Långholmen och mitt älskade Söder som jag varit trogen i över trettio år. Jag var redo och jag visste inte riktigt hur det gått till. Så jag åkte hem och började åter titta på bostadsannonser, vilket jag visserligen gjort under de två senaste åren men nu var jag en potentiell köpare som sökt lånelöfte. Jag besökte två lägenheter innan jag fann den jag nu bor i. Så självklar den var. Så rätt. Ett område jag aldrig besökt tidigare. Promenad- och cykelavstånd från stan.
Min resa - eller en av dem
Det var så det gick till. Därifrån startade min resa. En resa som handlade om att ta hand om sig själv och reflektera över hur jag ville ha det. Jag åkte utomlands till solen även året efter och flera år efter det eftersom jag mådde så bra av sol och ljus i vintermörkret. Jag började prioritera andra saker och leva med rutiner. Drack mindre alkohol, investerade i en bra säng och började träna för en PT. Jag tog hand om min hälsa på ett mer aktivt sätt än tidigare och bestämde mig också för att kosta på en riktigt djupgående psykoterapi. Det hade jag inte gjort tidigare. Jag hade endast fått terapeutisk behandling inom psykiatrin eller MVC och BVC. Jag satsade på mig själv helt enkelt och därmed också min familj. Utan dessa år hade jag inte varit där jag är idag.
Det var så det gick till. Därifrån startade min resa. En resa som handlade om att ta hand om sig själv och reflektera över hur jag ville ha det. Jag åkte utomlands till solen även året efter och flera år efter det eftersom jag mådde så bra av sol och ljus i vintermörkret. Jag började prioritera andra saker och leva med rutiner. Drack mindre alkohol, investerade i en bra säng och började träna för en PT. Jag tog hand om min hälsa på ett mer aktivt sätt än tidigare och bestämde mig också för att kosta på en riktigt djupgående psykoterapi. Det hade jag inte gjort tidigare. Jag hade endast fått terapeutisk behandling inom psykiatrin eller MVC och BVC. Jag satsade på mig själv helt enkelt och därmed också min familj. Utan dessa år hade jag inte varit där jag är idag.
Bloggen en del av processen
Bloggen föddes 2014. Den var också ett led i den process som innebar att jag ville reflektera över livet och prioritera det som var viktigt för mig. Den kallades ju i många år Bryt upp, bryt upp... och syftade till att bryta upp från destruktiva mönster och vanor, göra sig fri och bli en bättre människa eller rättare sagt få ett bättre liv. Många missförstod det där och tyckte det var en rastlös och negativ titel men det var aldrig mitt syfte. Andra upplevde tankegångarna i bloggen som befriande. Att vi kan behöva inspireras till att fira jul på ett nytt sätt och bryta upp från det gamla, att vi kan behöva bryta upp från att aldrig säga nej och istället bli mer medkännande med oss själva och sätta gränser. Nu heter bloggen Magdalenas Värld. Samma blogg, samma tankar.
Bloggen föddes 2014. Den var också ett led i den process som innebar att jag ville reflektera över livet och prioritera det som var viktigt för mig. Den kallades ju i många år Bryt upp, bryt upp... och syftade till att bryta upp från destruktiva mönster och vanor, göra sig fri och bli en bättre människa eller rättare sagt få ett bättre liv. Många missförstod det där och tyckte det var en rastlös och negativ titel men det var aldrig mitt syfte. Andra upplevde tankegångarna i bloggen som befriande. Att vi kan behöva inspireras till att fira jul på ett nytt sätt och bryta upp från det gamla, att vi kan behöva bryta upp från att aldrig säga nej och istället bli mer medkännande med oss själva och sätta gränser. Nu heter bloggen Magdalenas Värld. Samma blogg, samma tankar.
En gåva
Doris sover fortfarande. Hon mår bra av att ha mig på plats. Hon är en vallhund och vill ha flocken samlad. Springer jag runt måste även hon springa runt och valla in mig. Det låter värre än det är. Hon är inte nervös på något sätt och mår bra av en tillsägelse då och då att hon inte behöver valla men det innebär ändå att hon mår bra av att ha mig vid skrivbordet eller stillasittande när jag lyssnar på bok. Doris är en gåva. Det monotona smattrandet från tangenterna eller rösten från en uppläsare för ljudbok gör henne lugn. Jag ska gå och duscha för jag är svettig efter morgonens promenad. På återseende kära läsare.
Doris sover fortfarande. Hon mår bra av att ha mig på plats. Hon är en vallhund och vill ha flocken samlad. Springer jag runt måste även hon springa runt och valla in mig. Det låter värre än det är. Hon är inte nervös på något sätt och mår bra av en tillsägelse då och då att hon inte behöver valla men det innebär ändå att hon mår bra av att ha mig vid skrivbordet eller stillasittande när jag lyssnar på bok. Doris är en gåva. Det monotona smattrandet från tangenterna eller rösten från en uppläsare för ljudbok gör henne lugn. Jag ska gå och duscha för jag är svettig efter morgonens promenad. På återseende kära läsare.
Hon vill verkligen lukta på allt, särskilt alla blommor.
0 kommentar(er)
