Magdalenas värld

Ta dig bort någonstans
Spegelblank 
Isen ligger spegelblank framför mig. Det börjar skymma. Jag var ute och gick nyss och då såg jag ett par som var ute och åkte, jag blev rädd att de skulle drutta i. Det var inte särskilt skönt ute ändå hade jag stort behov av att låta den fuktfyllda vinden piska mig i ansiktet. Jag gick snabbt och trots att jag faktiskt slapp undan träningsvärk från gårdagens tuffa pass, stramade det i lårmusklerna. Jag börjar bli riktigt stark nu. Mina ben som alltid varit så svaga och knappt orkat ta mig upp för en rulltrappa orkar allt mer. Han kör riktigt hårt med mig nu, min PT. Igår frågade han mig efteråt "gillar du det här temot?" och det är det faktiskt så jag vill ha det, så jag nickade flåsande, oförmögen att svara. Något slut tog jag mig till förskolan för att hämta mitt barnbarn. Jag hade glömt handduken och kunde därför inte duscha, fick åka i väg i mina träningstights. Så märkligt allt kan bli. Farmödrar sitter inte längre i en gungstol med glasögonen på näsan, stickandes medan katten hänger i garnet. Farmödrar åker flåsandes tunnelbana från gymmet där deras PT kört slut på dem med tunga vikter. 
 
Farmor
Men sen går jag in i min farmorsroll till hundra procent. Bara hämta ett paket från Boozt först. Sen pizza med barnbarnet och myskväll framför tv:n. När jag handlade från Mathem tidigare i veckan köpte jag ett litet fotbollsmål och en fotboll. Jag har en lång hall och när jag såg målet tänkte jag att min hall skulle lämpa sig utmärkt för fotbollsträning. Det bästa av allt var skruvarna i övre ribban där man själv reglerar målställningen. Så fiffigt. Jag kunde i lugn och ro packa upp maten och värma pizzan medan mitt barnbarn skötte ställningarna. Jag behövde inte ens vara närvarande, 5 - 0 blev det till honom och det bästa av allt var att man kunde skjuta långa bollar oavsett om de gick i mål eller inte. "Jag är så glad för mitt fotbollsmål och fotbollen", sa han i morse. Hos Mathem köpte jag även en hushållsvåg. Vi har vägt allt. Precis allt, till och med fotbollen och fotbollsmålet. Tyngst var det när vi vägde fyra flaskor med vatten och lättast var nog lappen från en av mina nya tröjor eller om det var trollet från kinderägget vi köpte.
 
 
Förebyggande behandling 
Jag har nu avslutat min terapi och psykiatriska behandling men fortsätter att fylla i min stämningslägesdagbok. Jag tar ju såklart min medicin men jag har tänkt att jag ska klara mig bra med förebyggande insatser. Jag inser att siffran i irritabilitetsrutan är väldigt beroende av siffran i sömnrutan. Ju högre siffra i sömnrutan, desto mindre i irritabilitetsrutan osv. Även alkohol spelar in och jag blir nyktrare och nyktrare för varje månad som går. Det händer alltmer sällan att jag tar ett glas eftersom det får sådana följder. Jag sover dåligt och alla mediciner bidrar till att jag mår dåligt dagen efter, det är helt enkelt inte värt det. Vissa reagerar på att jag väljer alkoholfria alternativ, andra märker det knappt. Mina vänner bryr sig inte, de gillar mig oavsett, det är mest om jag varit på någon dejt som det frågats och undrats. Därför är det bättre med fikadejt om jag ens orkar bemöda mig med att dejta. Det var ett tag sen sist nu. Jag har inte haft varken tid eller ork.
 
 
 
Teatern
I onsdags åt jag och en vän middag på den nya Teatern i Skanstull. Som säkert de flesta hamnar i första gången de ska äta där, gick vi runt, runt, oförmögna att välja. Till slut bestämde vi oss för att äta Vietnamesiskt. Jag tog en baguette med tofu, jordnötter och majonäs och min vän valde någon sorts buns med rå lax. Det var helt fantastiskt gott och smaken satt kvar i gommen i ett par timmar efter. Jag är ganska kinkig med ny mat, äter gärna samma mat om och om igen. På Liljeholmens food Court har jag säkert ätit 50 gånger men jag har aldrig provat något annat än Palak Paneer. Det är nog jag i ett nötskal. Jag går till Babel Deli och jag väljer samma Mezetallrik varje gång, med samma tillbehör och samma röror. Så tråkig är jag. Vi kommer att gå till Teatern igen eftersom kören vi ska börja på i veckan håller till i närheten. Kanske tar jag mod till mig och prövar något nytt när jag ändå är i farten.
 
Citat 
En vän och poet citerade Lars Winnerbäck på facebook idag. "Jag har en ambition att jag ska bort någonstans" (ur en stannfågel) och tillade själv "vissa låt-rader är så på pricken.. man känner sig helt enkelt förstådd:-)". Jag är glad att hon skrev denna rad för jag lyssnar inte på Lars Winnerbäck och skulle missat denna annars. "Så sant", tänkte jag. Det var nog en sammanfattning av flera veckors grunnande för min del. "Jag har en ambition att jag ska bort någonstans". Som jag har tänkt och som jag har googlat. Jag har hittat fantastiska pensionat och boenden inom och utom Sverige, men allt slutar med att jag inte vill åka ensam. Men jag vill inte vara kvar här hemma hela vintern och våren, jag vill bort någonstans. Senare i vår ska jag nog åka till min vän i Tyskland, kanske får jag helt enkelt nöja mig att se på viken i mars. Jag vill skriva och jag vill sola, men jag kommer inte i väg och nu är det lite sent. Jag får nog disciplinera mig, kanske sitta någonstans på stan och lägga pengarna på sunda och nyttiga luncher och middagar.
 
 
Bryt upp, bryt upp och ta dig bort någonstans.
 
Skanstull Teatern