Magdalenas värld

Isen ligger spegelblank framför mig. Det börjar skymma. Jag var ute och gick nyss och då såg jag ett par som var ute och åkte, jag blev rädd att de skulle drutta i. Det var inte särskilt skönt ute ändå hade jag stort behov av att låta den fuktfyllda vinden piska mig i ansiktet. Jag gick snabbt och trots att jag faktiskt slapp undan träningsvärk från gårdagens tuffa pass, stramade det i lårmusklerna. Jag börjar bli riktigt stark nu. Mina ben som alltid varit så svaga och knappt orkat ta mig upp för en rulltrappa orkar allt mer. Han kör riktigt hårt med mig nu, min PT. Igår frågade han mig efteråt "gillar du det här temot?" och det är det faktiskt så jag vill ha det, så jag nickade flåsande, oförmögen att svara. Något slut tog jag mig till förskolan för att hämta mitt barnbarn. Jag hade glömt handduken och kunde därför inte duscha, fick åka i väg i mina träningstights. Så märkligt allt kan bli. Farmödrar sitter inte längre i en gungstol med glasögonen på näsan, stickandes medan katten hänger i garnet. Farmödrar åker flåsandes tunnelbana från gymmet där deras PT kört slut på dem med tunga vikter. 

 

Men sen går jag in i min farmorsroll till hundra procent. Bara hämta ett paket från Boozt först. Sen pizza med barnbarnet och myskväll framför tv:n. När jag handlade från Mathem tidigare i veckan köpte jag ett litet fotbollsmål och en fotboll. Jag har en lång hall och när jag såg målet tänkte jag att min hall skulle lämpa sig utmärkt för fotbollsträning. Det bästa av allt var skruvarna i övre ribban där man själv reglerar målställningen. Så fiffigt. Jag kunde i lugn och ro packa upp maten och värma pizzan medan mitt barnbarn skötte ställningarna. Jag behövde inte ens vara närvarande, 5 - 0 blev det till honom och det bästa av allt var att man kunde skjuta långa bollar oavsett om de gick i mål eller inte. "Jag är så glad för mitt fotbollsmål och fotbollen", sa han i morse. Hos Mathem köpte jag även en hushållsvåg. Vi har vägt allt. Precis allt, till och med fotbollen och fotbollsmålet. Tyngst var det när vi vägde fyra flaskor med vatten och lättast var nog lappen från en av mina nya tröjor eller om det var trollet från kinderägget vi köpte.

 

 

Jag har nu avslutat min terapi och psykiatriska behandling men fortsätter att fylla i min stämningslägesdagbok. Jag tar ju såklart min medicin men jag har tänkt att jag ska klara mig bra med förebyggande insatser. Jag inser att siffran i irritabilitetsrutan är väldigt beroende av siffran i sömnrutan. Ju högre siffra i sömnrutan, desto mindre i irritabilitetsrutan osv. Även alkohol spelar in och jag blir nyktrare och nyktrare för varje månad som går. Det händer alltmer sällan att jag tar ett glas eftersom det får sådana följder. Jag sover dåligt och alla mediciner bidrar till att jag mår dåligt dagen efter, det är helt enkelt inte värt det. Vissa reagerar på att jag väljer alkoholfria alternativ, andra märker det knappt. Mina vänner bryr sig inte, de gillar mig oavsett, det är mest om jag varit på någon dejt som det frågats och undrats. Därför är det bättre med fikadejt om jag ens orkar bemöda mig med att dejta. Det var ett tag sen sist nu. Jag har inte haft varken tid eller ork.