Magdalenas Värld

Det var ett tag sedan jag skrev. Mitt liv har rusat fram som ett expresståg de senaste veckorna men jag har kunnat sitta rättså still och har mest njutit av farten, men i längden funkar ju inte det. Det är alltid såhär i augusti. Stocholm vaknar ofta upp då. Från midsommar och framåt försvinner många stockholmare och turisterna kommer hit och rör sig på helt andra platser än de jag rör mig på, det läggs någon sorts sordin över stan och många är visserligen ute och rör sig, sitter på uteserveringar och flanerar runt, men Stockholm är sig inte riktigt likt, varken sämre eller bättre men inte som vanligt. I augusti kommer inte bara väldigt många av de bosatta hem från semestern, det ordnas festivaler och stan sjuder av liv och festligheter.

I veckan har Stockholms Kulturfestival gått av stapeln, Parkteatern tar ny fart, det som tidigare var Music & Art lockar fortfarande folk till Skeppsholmen fast i ny skepnad och igår var det Bondens marknad och Nytorgsfestivalen på Södermalm med scenuppträdande, tivoli och försäljning. Jag önskar jag kunde ta vara på allt Stockholm har att erbjuda såhär års men det är oftast då jag själv har som mest att göra. Dels är mitt jobb sådant att det kräver mycket fokus denna tid, särskilt sedan jag gått över till konsultbranschen. Nya uppdrag kommer in och många är intresserade men kan inte bestämma sig. Den första veckan gick åt till att ta sig till olika arbetsplatser och träffa arbetsledare. Jag har sett jag vet inte hur många stadsdelar.

Nu är det klart. Jag ska vara på två arbetsplatser, på femtio procent vardera. Två dagar på ena och två dagar på andra och så varannan fredag på båda. Allt är klart men jag har bara hunnit besöka den ena. Det är lite osäkert hur länge uppdragen ska fortgå. Det ena kommer nog löpa på men det andra är nog bara en begränsad period. Det är skönt att slippa bekymra sig för jag får ju lön oavsett om jag är ute på uppdrag. Det är andra som sköter pappren, affärerna och dealerna. Jag ska bara ut och göra ett bra jobb. Jag är rutinerad och ser ganska snabbt vad som behövs göras men behöver inte grotta ner mig och ta för tungt ansvar, ska inte grotta ner mig och ta för tungt ansvar.

Köper man en liten meny får man den lilla menyn. Man kan inte räkna med att få cola och pommes och kaffe på maten när man inte betalar för det. Det första jag gör är att presentera en skiss med förslag till prioriteringar, sen får min arbetsledare gå in och ändra men slutsumman av de timmar jag ska arbeta kan ju inte bli fler än de som de betalar för. Tjugo timmar kan delas upp på många olika sätt och kan lätt bli åttio timmar om man inte ser upp. Jag är inte på plats för att bränna ut mig. Det är då det också är fantastiskt skönt att ha sin chef utanför arbetsplatsen, om man inte skulle få gehör. Men att som konsult komma med förslag på var man kan rationalisera brukar vara populärt hos cheferna på plats.

Jag träffar många trevliga människor. Saknar givetvis mina gamla kollegor, inte bara lite. När jag kom till min gamla arbetsplats i tisdags för att bli avtackad kändes det som att återse min familj. De var så goa och fina och jag blev så välkomnad och fint bemött. Vi fikade och jag upplevde att många var glada att återse mig och de flesta nog ganska besvikna att jag slutat så pass hastigt. Många av dem vet att det fanns goda skäl till det. Dock var det inte mina fina kollegor som var anledningen.

På torsdagen åkte jag till Gustav Adolfstorg efter jobbet och träffade två vänner. Vi hade laddat för konsert med Sveriges radios symfoniorkester och diregenten Hans Ek som skulle tolka Bowie. Denna konsert hade hållits tidigare i Berwaldhallen. De fokuserade specifikt på Bowies Berlinperiod som är en väldigt spännande period. Jag funderade på hur det skulle bli eftersom dessa album också är ganska introverta. Men de hade plockat ut de riktiga pärlorna och det blev en magisk kväll som är svår att beskriva. Tre genier; Magnus Carlsson, Jenny Abrahamson och Motoboy var utsedda till vokalister och tolkade Bowie på ett magnifikt sätt. Dessutom hade de en manskör på scenen.

Publiken bestod verkligen av riktiga Bowiefans, den var seriös och disciplinerad. Många åt och drack men alla sög i sig varenda ton och bakom oss stod en man och sjöng med i varenda låt. Inte på ett sätt som störde, han fick beröm av oss för sin vackra stämma som bara blev en extra krydda och som svetsade oss alla samman. Först trodde jag det stod en högtalare bakom oss, så bra var det. Själv har jag hunnit glömma texterna och tur var väl det, jag har till och med hunnit glömma vilka guldkorn som var med på Lodger till exempel som jag fick när jag var i USA och lämnade kvar av någon oförklarlig anledning. Mamma skickade den per post. Nu fick jag en ny anledning att lyssna och har lyssnat på Fantasic Voyage om och om igen, hela långa dagen.

Efter "Bowie in Berlin" stannade vi kvar och fick se ytterligare en outstanding konsert fast då med Icona Pop. Nu är klockan mycket och jag måste göra mig klar för i morgon. Nya roliga saker händer i veckan som är fullproppad den med. Jag har stått och lagat mat i dag för att få ihop det. Ofta får jag ta med två matlådor för att slippa handla mat på stan, det blir för dyrt. Jag har lovat mig själv att försöka spara pengar denna höst så jag kommer iväg på en resa i vinter när jag är ledig. Vi får se hur det går med det.

Bryt upp, bryt upp! Passa på och njut av sommarkvällarna så länge du kan, vartän du bor!

Jag, ute på konsultuppdrag

Stockholms kulturfestival

Icona Pop på skärmen

Bondens marknad på Katarina Bangata på Södermalm

Eftersom ljudet på den youtubefilm som är från festivalen är ganska dåligt

delar jag ett inlägg från Berwaldhallen i vintras

Och så Bowie själv förstås