Magdalenas Värld

34 år har gått

Idag är det den 10 mars. I morgon fyller min förstfödde 34 år. Det är ofattbart. Det betyder att det är 34 år sedan Olof Palme blev mördad. Dessa två händelser kommer alltid att förbli sammanflätade för mig. Jag ska höra av mig till sonen idag och höra vad han har tänkt sig. Kanske blir det en semla på stan med barnbarnet. Själv är jag sjukskriven denna vecka. Det kan ibland vara påfrestande att bli sjuk så pass ofta som jag men det är också en paus och chans till eftertanke i vardagen. Fast ändå har jag hållit mig ovanligt frisk hela 2019. Jag var lite sjuk på semestern men annars frisk som en nötkärna.

Omtumlande månad

Januari har varit omtumlande. Så många känslor i omlopp. Samtidigt som det varit tufft på en av mina arbetsplatser så har det varit helt fantastiskt att släppa min första bok. Den 10 januari kom den i min ägo och den 28 januari var det dags för releasefest. Jag ska skriva ett särskilt inlägg om det. Nu skriver jag på nästa bok. Eller rättare sagt på två. Dels skriver jag på nästa bok som ska ges ut av Studentlitteratur. Den kommer att vara en fortsättning eller snarare en fördjupning av den första. Den första boken fokuserade på ohälsa och denna kommer att fokusera på hälsa. Men parallellt med den skriver jag på en skönlitterär bok.

Solveig

Jag tar alla stunder jag kan men var tvungen att bromsa lite i det skönlitterära skrivandet. Det är boken om Solveig som jag säkert nämnt tidigare. Jag har anmält mig till skrivarkurser både i vår och i sommar. Det är då jag vet att jag säkert kommer till skott med skrivandet. Dessutom har jag hyrt ett ställe i skärgården i sommar där jag kan sitta och skriva för sedan måste jag fokusera helt på min fackbok för Studentlitteratur som jag kallar KASAM-boken.

Författare

Tänk att jag skulle få kalla mig författare till slut. Det har alltid varit en dröm men något jag inte vågat hoppas på. Än så länge har jag väl inte så mycket att hänga i julgranen men att min bok sålt i 295 ex efter 2 månader är ändå inte så pjåkigt. Fick rapport igår från min förläggare som tackade så för uppmärksamheten hon fått av mig. Till och med VD:n för Studentlitteratur hade kommit till henne och gratulerat till inlägget jag lagt upp på Linkedin och som spridit sig bland de anställda förläggarna. Jag lägger in det nedan så ni kan se vad jag skrev. Hon blev så glad. Tanken var inte i första hand att det skulle nå henne men så roligt att det gjorde det och att hon blev så glad. Vad lätt det är att ta för givet att människor vet att de är så bra. Det är så lätt att man glömmer berätta det.

Outforskade områden

Jag har redan börjat spåna på min nästa bok för Studentlitteratur. Synopsiset är nästan klart. Jag har inte bråttom men idéerna måste skrivas ned när de kommer för annars är det tomt när jag behöver dem. Så antingen blir det den men jag funderar också på en alternativ idé som än så länge snurrar i mitt huvud. Dock är det inte säkert att jag i så fall skulle få behålla min förläggare. Eftersom hon har ansvar för specialpedagogik är det viktigt för mig att hålla mig inom det ämnesområdet så det kan hända att det blir den första idén.

Såga, raspa, fila och sandpappra

Jag vill skriva om ämnen och människor som jag inte tror det finns så mycket skrivet om. Sådant man aldrig hör om i min bransch. Det är det som triggar mig. Att lyfta människor och outforsade områden som inte uppmärksammats i den omfattning de förtjänar. Jag vill gärna att nästa bok ska bli en intervjubok. Jag älskar verkligen intervjuformen och vill tillbaka till den. Vi får se vad det blir. Än har jag mycket kvar att både såga, raspa och så småningom fila och sandpappra på KASAM-boken.

Följ gärna bloggen på
Follow
💜

Kerstin Hultén, förläggare på Studentlitteratur Foto: Carola Holm-Palonen

Förläggare

Den här fina människan har kommit att betyda mycket för mig. Kerstin är min förläggare på Studentlitteratur. Hon är den som alltid tror på mig, som uppmuntrar mig vid motgångar, som finns som ett bollplank när jag ska ta beslut. Oftast säger hon "ja, ja jättebra", men ibland säger hon "nej" vilket gör mig trygg. När jag är osäker samtalar vi om det och på så vis kommer jag oftast själv fram till hur jag vill ha det. Nu har hon varit på Nera 2020 i Åbo där min instavän och kollega Carola Holm-Palonen träffade henne och tog bilden. Tack Carola! 📙

Ni som skriver, hur ser er relation ut till era förläggare?Och ni som inte skriver, har ni en bra relation till er arbetsledare? Blir ni coachade så som ni önskar? Skriv gärna en kommentar. Jag svarar alltid.