MENY
Livet känns eländigt och jag mår dåligt i både kroppen och själen. Ute kör några motordrivna lövräfsare omkring och överröstar varandra. Det är ju inte särskilt kallt, det kan man inte påstå och jag har inte behövt att uppleva de mörka novembermorgnarna nämnvärt detta år. Alltid något positivt med att vara sjuk.
P3 står på men jag lyssnar inte så noga. Musik spelas emellanåt. Jag orkar inte med Ring P1. Jag måste vattna min stackars amaryllis, den ser inte glad ut. Tulpanerna ser också novembertrötta ut. Det var nog ingen vidare kvalitet på dem, jag köpte dem vid Slussen. Annars köper jag alltid blommor på ett fairtradeställe i Hornstull. Deras blommor står sig länge.
Jag känner mig allmänt låg och deppig idag. Orkar inte bry mig om någonting. Ska bara se till att få i mig medicin nu, sen ska jag vila. Jag väntar bara på att min nebulisator (andningsapparat) ska ladda. Jag glömde sätta den på laddning i går kväll och batteriet var slut. Vilken förfärlig bloggskribent jag är som bara klagar. Men det blir sådana inlägg i bland.
Man kan inte inspirera varje dag. Vissa dagar är livet tungt. Två steg fram, ett steg bak, två steg fram... Så är det, det får man ta och man får inte ge upp. Det kommer att ordna sig. Jag vet ju det. En vän skrev till mig när hon läst inlägget Tulpaner som tröstar: "Efter regn kommer solsken". Det var fint sagt
0